Evig väntan på lopp resulterade i årets löparfest!

Så blev det Stockholm marathon tillslut. Som man har längtat och längtat efter att få springa ett lopp med fler än 50 deltagare, som inte är virtuellt eller går på ett industriområde. Det svåra med detta har dock för min del varit att det blir knepigt att planera sin träning när man inte vet vad man tränar för. Om inga lopp blir av. Så jag har tränat lite av varje och mest det som jag haft lust med. Inte specifikt för att springa maran på en viss tid. Jag har i alla fall tränat så att jag underhållit det jag byggt upp sedan innan. Lite fartpass och en del distans. Jag kände mig alltså ganska redo för maraton.

På loppdagen infann sig äntligen det där pirret innan start och jag var så taggad på att få ge mig ut på Stockholms gator. Tillsammans med mina kompisar från Asics Frontrunner tog vi oss till starten och gjorde våra sista förberedelser. Checka in för SM-start och värma upp stod på listan. När vi väl stod i startfållan omringade av människor som var där för att heja och en massa andra löpare förstod man varför man längtat så efter detta. Så härlig stämning och så mycket glädje.

Startskottet gick och vi drog iväg. Det kändes lätt och bra första halvan. Nästan för lätt och jag njöt. Men efter ca 25 km började jag känna av framsida lår som jag hade känt mig sliten i redan en vecka innan men hoppats på att de skulle ge sig. Det blev bara värre och jag fick sänka farten för att inte paja benen helt. Det kändes lite surt eftersom jag kände att jag hade kraften i mig att springa på mer. Men i mål tog jag mig och klockan stannade på 2:47:38 och det gav en 9e plats på SM. Jag är absolut nöjd och ser fram emot att springa ännu snabbare med rätt träning och piggare lår.

Det bästa med loppet var dock stämningen, jag sprang med ett leende hela vägen och jag är så tacksam för alla hejarop längs vägen. Också väldigt tacksam för den fina supporten från min klubb Terrible Tuesdays Athletics Club och mina kompisar från Asics Frontrunner.

Jag är fortfarande hög på helgens känslor och letar redan efter nästa maraton att springa!

skriven av
portrait

Sofie Nelsson

Kommunikatör och löpcoach från Karlstad

Åldersgrupp: 30
Klubb: Terrible tuesdays
Coach: Är min egen tränare.

Mina discipliner
Friidrott Maraton 10 km Halvmaraton Traillöpning

Fler bloggar