DELA
Att vara en elitsatsande idrottare ställer sina krav, oavsett kön. Det är jag övertygad om. Men min egen spaning och upplevelse är att män och killar i högre grad tillåts vara just elitidrottare, medan kvinnor förväntas vara det, och en hel massa annat.

Vi behöver inte gå långt tillbaka i tiden för att hamna i en verklighet då det ansågs farligt för en kvinna att träna. Att springa ett maraton fanns inte på kartan. 1972 välkomnades kvinnor för första gången officiellt att springa distansen – på Boston Marathon. 1972! Det är mindre än 50 år sedan. Först 1984 fick kvinnor möjlighet att tävla på maratondistansen på OS.

Det här är självklart något som satt sina spår även i dagens sätt att se på kvinnligt idrottande. Enormt mycket har förbättrats, men det är fortfarande en hel massa vi inte ser och inte reagerar på eftersom det är helt normaliserat och inarbetat i samhällets strukturer. Om 20 år är jag övertygad om att vi kommer tycka att dagens orättvisor angående män och kvinnor – på och utanför löparbanan – är helt oförsvarbara.

Jag har i många år tränat och tävlat på elitnivå. Det har inkluderat många träningsläger, tävlingar och sammankomster med andra atleter – män som kvinnor. Med egna ögon har jag sett och varit en del av att tjejerna tar en roll och ett ansvar som sträcker sig långt utanför tävlingsbanan. Medan killarna är klara efter sitt pass så ser tjejerna det som att nu börjar nästa rad av åtaganden: Laga en lunch som alla blir mätta och nöjda av, se till att lunchen räcker till alla och gärna avvakta att ta för sig tills alla andra tagit, städa och diska undan för att ha en trevlig lägenhet att vila i fram tills nästa pass, ta ansvar för den allmänna trivseln, (Funkar Wifi? Borde vi dra ihop en grillkväll någon kväll för att öka sammanhållningen? Verkade inte en av killarna lite nere innan träningen?) och så vidare, och så vidare. Hur påverkas tjejer i längden av att ta och förväntas ta ansvar över saker som killarna inte ägnar en tanke åt att reflektera över? Hur påverkar det möjligheten att fokusera och prestera på topp på löparbanan? Hur påverkar det stressnivån över tid? Hur påverkar det hälsan?

Det finns en outtalad, ofta kanske omedveten förväntan på en som kvinnlig idrottare. Förutom att prestera på löpbanan så är kvinnor granskade utifrån sitt utseende och kroppsform på ett helt annat sätt än män. Åsikter kommer från olika håll och de drar sig sällan för att framföras. 
”Det kan inte vara hälsosamt att vara sådär smal. Dina skador beror på en osund kroppsform för att vara kvinna.”
”En kvinnokropp ska inte ha sådär framträdande muskler, det ser okvinnligt ut.”
”Varför har du INTE framträdande muskler, du som tränar så mycket? Du skulle tjäna på att gå ner några kilon.”
Allt det här är kommentarer – från män – som jag sett i kommentarsfält genom åren. Det är fascinerande hur så många människor tar sig friheten att kommentera någon annans kropp. Även om alla kvinnor inte personligen får sådana här kommentaren så är jag övertygad om att man påverkas av att läsa dem. De bidrar till en kultur som normaliserar ett helt skevt fokus kring det kvinnliga idrottandet.

Familjebildande är ett annat ämne som upprör och engagerar fascinerande många när det handlar om kvinnliga idrottare. Många kvinnor som väljer att bilda familj och skaffa barn under en elitkarriär blir ifrågasatta för det, (Hur kommer dina barn att påverkas av att ha en så frånvarande mamma? Vem tar hand om barnen när du tävlar?? Ja, kanske till exempel en pappa till barnen?) och väljer man inte att skaffa familj och barn så blir man ifrågasatt för den prioriteringen (Är det inte egoistiskt tänkt? Känner du inte att det är ditt kall som kvinna att bli mamma?). Hur många män skulle få de här frågorna? Hur många reagerar ens på när manliga idrottare väljer att vara ifrån sina nyfödda barn i månader för att optimera en tävlingssatsning?

De som hävdar att jämställdheten har gått för långt (i vilken värld det nu skulle vara möjligt) väljer att inte se vad som finns framför näsan på dem. Vi som idrottare är också en del av den här strukturen och vi behöver först och främst lyfta frågor kring förutsättningar för kvinnligt idrottande för att ha en möjlighet att se de ojämlikheter vi lever i. Kvinnorna behöver det. Männen behöver det. Idrotten behöver det.

#ThisIsForMe
#SunriseMind
asics.tv/ThisIsForMe 

skriven av
portrait

Frida Michold

Energi- och miljöingenjör från Linköping

Åldersgrupp: 25

Klubb: IK Akele

MINA DISCIPLINER
Halvmaraton Traillöpning
MINA DISCIPLINER
half_marathon trail