En ska inte ropa hej än men det kunde varit värre!

Tiden flyger iväg och är det inte det ena så är det något annat. En har ju fullt upp med att jobba och försöka ha ett liv men nu blir det andra bullar och bloggen ska uppdateras oftare.

Tiden och träningen som avverkats sedan sist kan sammanfattas som grå, blöt, kall, blåsig, solig och även ganska härlig. Jag känner att just nu finns en fin balansgång på alla delar i livet. Träning, jobb, vila och mat. Jag hoppas att min känsla stämmer och att det inte kommer något bakslag som ett brev på posten.

Mitt nästa stora mål är Paris maraton som jag nämnt tidigare och jag är riktigt laddad för att se vad kroppen går för, dock hade jag gärna sprungit ett lopp innan om det hinns med. Bara för att känna av läget lite. Jag hoppas även kunna köra det klassiska upplägget med Göteborgsvarvet och Stockholm marathon senare i vår. Vi får se vad kroppen säger och om jag lyssnar på den tillräckligt väl. Jag ska i alla fall försöka.

Några saker jag förändrat i min träning som kanske är faktorer till varför det känns rätt bra nu är att jag försöker få till något alternativt pass i veckan. Jag försöker också ta det lugnare på de pass som SKA vara lugna. Jag har också gjort den revolutionerande(för mig alltså) förändringen att jag har ett spikat intervallpass varje vecka. Jag behöver ju bli snabbare och då räcker det inte med mina halvsnabba trösklar när jag känner för det ;) Det jag också gjort är att lägga in lite styrka och rörlighet i vardagen, det gör nog stor skillnad eftersom jag slarvat ganska mycket med det innan.

Så för er som läser detta och tänker "Det var inga storslagna eller otroliga förändringar, så där tränar väl alla vettiga människor. Hur gjorde hon innan?", då ska jag berätta att innan var jag bara ute och sprang. Ja, jag bestämde för dagen om det skulle gå lite snabbare eller bara mellanmjölksfart. Jag bestämde också om det skulle bli en lång eller kort tur. Thats it! Med andra ord blev det mycket kilometrar men ingen större kvalitet innan. Jag lyssnade inte heller så mycket på kroppen utan matade bara på tills det började ta emot. När det tog emot körde jag på ändå tills det tog emot ännu mer och något gick tillslut sönder. Det ska jag undvika nu. Bra va!?

Hoppas att ni alla som läser är laddade för en ny löparsäsong och att det börjar rycka i tävlingsnerverna igen!

skriven av
portrait

Sofie Nelsson

Kommunikatör och löpcoach från Karlstad

Åldersgrupp: 30
Klubb: Terrible tuesdays
Coach: Är min egen tränare.

Mina discipliner
Friidrott Maraton 10 km Halvmaraton Traillöpning

Fler bloggar