DELA
När jag var liten fanns det ett cykellopp som hette Glan Runt, för några år sedan väcktes tanken om att testa att springa runt sjön och när jag frågade Frida så var hon inte sen med att nappa på idéen då hon sprungit sträckan men inte i en följd. Den enda haken var dock att hon ville springa inom en snar framtid då hon är mer än halvvägs i sin graviditet. Skulle jag klara av sträckan på 65 km utan att ha sprungit längre än 25 det senaste halvåret?

Vi bestämde att det var värt att testa och att jag alltid kunde hoppa på bussen de sista 2 milen. Jag försökte att tänka positivt och att tro på att jag skulle klara sträckan men det var svårt. I vanliga fall är jag bra på att tro på mig själv och min förmåga men nu kände jag lite oro för de hälkänningar jag haft det senaste året och packade därför med busskortet.

7:13 gav jag mig av hemifrån, förväntansfull och lite nervös i den kalla men soliga morgonen. Att få sticka iväg i soluppgången ger ändå hopp! Nu börjar arbetsdagen, 6-7 timmar kommer den att bli och jag får dela den med min bästa vän, så lyxigt.

Efter 1 km var det redan stopp då SVT ville göra ett reportage om "löparinfluncers" och då passade det ju bra att ta den intervjun innan vi började på riktigt, efter dryga 30 min var vi klara och reportern ville gärna veta sedan hur det gått, ingen press alls...

Med stelfrusna ben sprang vi iväg mot Svärtinge, i lugnt tempo och med mycket att avhandla inför vår "bebis" VikboVändan, det unika matmarathonet vi anordnar den 7 aug. Efter 12 km var det fika, en halv macka (vetemjöl) och sportdryck. Snabba kolhydrater.

Uppvärmningen är klar

När vi fortsatte sade jag på skämt, nu är uppvärmningen klar, en del i min strategi att dela upp loppet. Strax därpå var vi tvungna att stanna igen och njuta av den vackra utsikten, Svärtinge är ju så fint.

Långt därborta skymtar du Skärblacka Bruk, kommer jag att orka springa dit? Jag var fortfarande väldigt osäker.

Vi fortsatte vår löptur och hade som mål att stanna varje mil för att fylla på med mer sportdryck, gel, bars och mackor. Det funkade bra och jag kände att jag hade bra med energi hela vägen (jag hade även ätit extra mycket kolhydrater dagarna innan i form av glass, U loader från Umara och istället för alla grönsaker jag brukar äta bytt ut dem mot pasta och ris).

Efter drygt 1/3 av sträckan var det dags att svänga av och då möttes vi av vackra Risinge Kyrka, där vi var stannade för mer foto.

Nu började det bli varmt och det översta lagret fick ryka.

Vi fortsatte längs med den vackra och knappt trafikerade vägen och konstaterade att det gick rätt bra ändå, jag skulle hur som helst klara mig till bussen i Skärblacka och inte behöva ringa mannen efter skjuts.

Nu börjar tanken växa om att detta KAN gå vägen

Snart bara 1/3 del kvar, om 1 mil i Skärblacka vilket jag såg fram emot då jag tillbringat mycket av min ungdomstid i den orten. Där skulle jag även få köpa en kall cola. Det var viktigt för mig att sätta upp delmål för att orka mentalt.

Hurra, jag orkade till andra sidan av Glan och Skärblacka Bruk. Det började kännas på insidan av knät, en känning jag ändå "känner igen" och vet försvinner efter vila så jag vågade fortsätta. nu var det bara 17 km kvar, det fixar jag!

Då var det dags att säga hejdå till Frida som varit bästa peppen under tiden. Eftersom mitt tidigare längdrekord från 2016 var 66,6 km så sprang jag en liten omväg efteråt så den totala sträckan blev 66,72 km.

6 timmar och 21 minuter tog det för oss (pauserna är inte inräknade). 

Så glad att jag klarade det här äventyret, soluppgångslöpningen som gav en rejäl kick för kommande säsong!

skriven av
portrait

Elmina Saksi

PT, dietist, gymnasielärare från Norrköping

Åldersgrupp: K40

Klubb: Tjalve IF Norrköping

Coach: BG Nilensjö

MINA DISCIPLINER
Maraton Styrketräning Halvmaraton 10 km Traillöpning Funktionell träning
Yoga / Pilates
MINA DISCIPLINER
marathon strength_training half_marathon 10k trail functional_training yoga_or_pilates