Ett lopp som skapar löparglädje
Det har varit fullt ös de senaste veckorna och jag har helt glömt att uppdater bloggen. Jag och min kille har bland annat flyttat, jag har varit på löparresa till Spanien och nu senast sprungit Göteborgsvarvet. Jag ska ge er en uppdatering om alla delar men just detta inlägg kommer jag tillägna helgens lopp.

Göteborgsvarvet är verkligen ett av mina favoritlopp och det var nu fjärde gången jag sprang. Detta även blivit lite av en familjetradition då jag, min sambo och delar av våra familjemedlemmar springer loppet ihop. Vi laddar upp tillsammans och firar  alltid våra insatser efteråt. Oavsett om det blir "persbärs"* eller inte. 

Årets upplaga av varvet var även SM i halvmaraton och det var många starka löpare på startlinjen. Dock var det en mycket varm dag och banan är ganska tuff. Vi drog iväg när startskottet gick och mitt stora mål var att springa med en bra känsla och inte bli för stressad av de andra löparna, jag ville ha kul och njuta av ett lopp jag gillar. Första 10km gick relativt smärtfritt och jag hade bra flyt, men eftersom jag har svårt att dricka under lopp började jag känna av törsten i värmen. De pappmuggar som används under loppet är för mig omöjliga att dricka ur. Jag sätter i halsen och får istället springa och hosta och det orkar jag inte ;) Så vattnet slängde jag över huvudet för att i alla fall svalka mig lite. Hade också en gel i handen som jag inte testat innan och den fick igång magen lite väl bra och jag blev illamående efter ca 15km. Den känslan kom och gick men jag kände ändå att jag kunde hålla fokus resterande del av loppet. Under hela vägen hörde jag dessutom hejarop som gav mig ny energi längd vägen. Vid 19km stod dessutom mina goa ASICS Frontrunners och peppade oss löpare. Jag blev SÅ glad när jag såg dem och det hjälpte mig att kämpa hela vägen in i mål. Dock gick sista kilometrarna långsammare och jag tyckte att sista kilometern inne i Slottsskogen kändes oändlig och jag längtade verkligen efter att få ta första stegen in på Slottskogsvallen. När jag passerade mållinjen kände jag mig nöjd, kanske inte tidsmässigt men känslan var stabil och jag kände att det fanns mer att ge. Jag gick i mål på tiden 1:19:32 så jag persade med 5 sekunder. Dessutom kom en funktionär fram till mig direkt och meddelad att jag placerat mig som 4e kvinna på SM. Jag var ganska förvånad för jag trodde att jag hade fler tjejer framför mig. En stor merit för mig som också gav mig ytterligare motivation att fortsätta kämpa, ingenting är omöjligt!

Efter loppet hejade vi in våra vänner och familj i mål och kvällen avslutades med grillkväll och lite bubbel. Bra kämpat alla som sprang och tack alla som hejade.

*En öl som intas när man lyckas persa på distansen ;) Annan dryck funkar minst lika bra men låter inte lika klatshigt!


Tillsammans med vinnaren av SM halvmaraton, Isabellah Andersson. Foto: Thomas Pickelner

Firar med min bättre hälft som också kämpade bra i värmen! 

Firar våra prestationer, både jag och Thomas Pickelner lyckades sätta PB på loppet. 


skriven av
portrait

Sofie Nelsson

Kommunikatör och löpcoach från Karlstad

Åldersgrupp: 30
Klubb: Terrible tuesdays
Coach: Är min egen tränare.

Mina discipliner
Friidrott Maraton 10 km Halvmaraton Traillöpning

Fler bloggar