Ibland blir det inte som man tänkt sig.

Den senaste perioden har löpningen gått som en bergochdalbana. Vintern flöt på bra och träningen gick enligt planen, jag kände mig laddad. Därefter kom en liten svacka och jag varvade förkylningar med värk i knä och fot. Jag missade lite träning och några tävlingar men kunde genomföra Barcelona Marathon som var mitt stora mål. Loppet gick bra och jag kände mig stark igen.

Kort efter maran fick jag tillbaka känningarna i knät och jag hade otur med ytterligare någon förkylning. Jag försökte göra så gott jag kunde med träningen. Cykel för att skona knät och extra vila för att bli helt frisk. Det var tufft och jag började tvivla på om jag skulle missa vårens andra stora mål, Marathon på kinesiska muren. Ett äventyr som jag verkligen drömt om och absolut inte ville missa. Men så åkte vi iväg och jag kände mig bättre. Inga större krämpor och jag var helt frisk. Planen var att jag bara skulle ta mig igenom loppet utan att ha ont och med en skön känsla i kroppen, jag skulle bara ha kul. Och det lyckades jag med, på en hyfsad tid och med en vinst på köpet. Så jag fick gnistan tillbaka och hoppades att kroppen nu var återställd. Inget mera ont och inga fler förkylningar.

Veckan efter loppet kändes allt okej och jag kände bara av knät litegrann. Det verkade dock inte ha släppt helt som jag trott (för under loppet i Kina kände jag INGET). Jag sprang ett lopp på 5000m bana två veckor efter maran i Kina och det kändes väldigt tungt och jag sprang på en tid som inte alls motsvarar vad jag borde ha klarat. Men alla kan ha en dålig dag tänkte jag och laddade om för nästa race. Det var nu i helgen jag tävlade på 10km i Tyskland i samband med vår ASICS Frontrunner-träff. Jag hade hoppats på en okej tid och framförallt en bra känsla. Men icke, benen kändes som två tunga stockar och jag hade inte alls en bra känsla i kroppen. Nu efteråt känner jag mig fortfarande lite sliten i både kroppen och benen. Och visst har det varit en fullspäckad vår både träningsmässigt och privat. Kanske var det dags för lite extra vila?

Sedan lördagens lopp har jag bara kört ett lätt pass med korta intervaller samt styrka och en lätt cykeltur. Jag har dessutom försökt ta det lugnt även till vardags för att se om det var detta kroppen behövde. En liten oro finns eftersom den lätta träning jag kört ändå känts tuff. Imorgon ska jag testa benen igen och göra en utvärdering av varför det känns som det gör och vad kroppen vill.

Tyvärr blir man bortskämd med känslan av att allt bara ska fungera, att kunna springa utan att det gör ont känns som en lyx. Jag skiter i vilka lopp jag kan springa framöver och vilka tider jag kommer prestera. Jag vill bara kunna springa...

Ha en underbar helg!

skriven av
portrait

Sofie Nelsson

Kommunikatör och löpcoach från Karlstad

Åldersgrupp: 30
Klubb: Terrible tuesdays
Coach: Är min egen tränare.

Mina discipliner
Friidrott Maraton 10 km Halvmaraton Traillöpning

Fler bloggar